5 titler
null

»Ju mer saker förändrar sig desto mer förblir de desamma» är ett ordstäv som på flera sätt genljuder i Sydkaukasien. Regionens folk har i århundraden levt i stormakternas skugga, med skiftande allianser, gränser och statsbildningar som följd. Alltsedan Armenien, Azerbajdzjan och Georgien återuppstod som suveräna stater i början på 1990-talet har dessa varit aktörer i ett regionalt säkerhetskomplex som inbegriper gamla utmaningar i modern tappning.

Ryssland är ännu den dominanta grannen. Men varje gång Kreml använder sin tvångsmakt urgröps dess attraktionsmakt, vilket har varit Europeiska Unionens trumfkort. Dess  »östliga partnerskap» har därför gjort insteg i Rysslands »nära utland». Situationen väcker ett antal angelägna frågor. Kommer Ryssland att kunna behålla sin regionala hegemoni? Kan EU lära sig att hantera den tvekamp som unionen dragits in i? Och hur navigerar länderna i Sydkaukasien mellan sina realpolitiska och idealpolitiska stormaktsgrannar?

Dessa frågor angrips inom denna temasektion, som gästredaktör Christofer Berglund har sammanställt. Bidrag från Jakob Hedenskog, Michel Anderlini, Per Ekman och Li Bennich-Björkman riktar blicken mot olika aktörer i denna geopolitiska kollisionszon.

Artiklarna presenterades och diskuterades under ett webinarium som forskningsplattformen Russia and the Caucasus Regional Research (RUCARR) vid Malmö universitet, Norsk Utenrikspolitisk Institutt (NUPI) och tidskriften Nordisk Östforum gemensamt anordnade den 9 november 2020. Klicka här för att se arrangemanget i sin helhet.

(Foto: Christofer Berglund / 18 augusti 2011 / CC-BY-SA 3.0).

Alle objekter